torsdag 6 augusti 2009

synkronisitet sa deepak

Vissa kallar det slumpen. Allt beror på det säger de. Det är meningen säger andra. När jag var gravid såg jag magar, magar och åter magar. När jag ammade såg jag andra ammande kvinnor. Förskolebarn, så klart att jag såg andra förskolebarn och deras föräldrar. Så har livet pågått och pågår - ständigt dessa cirklar som refererar till just det man själv har en relation till vid en given tidpunkt. Tidslinjen som följer oss, eller som vi följer, hönan eller ägget - ägget eller hönan.

Att Mike Myers har en djupt reflekterande sida och dessutom en relation till Deepak Chopra och att Deepak Chopra i sin tur har en massa humor och en relation till Mike Myers är inget som framgått av den gängse mediebilden. Varför är det så? Eller har jag valt att ignorera det trots att jag tycker mig vara en person som kritiskt granskar vad jag läser. Uppenbarligen gör jag inte det alternativt så har jag återigen blivit lurad. Allt kan ju vara ett upplägg för att maximera profiten. I så fall var det ett lyckat upplägg, jag känner mig mycket mer intresserad av och benägen att se/läsa mer av duon. Tror det kan ha att göra med att trots att de konverserar på engelska är den ene kanadensare och den andre indier, om sedan många år amerikansk medborgare.

Min mor arbetade hos Danny Kaye och hans fru i flera år. Han dog i mitten av 80-talet, men var före dess en känd skådespelare och komiker, älskad av en hel generation uppvuxna med film och tv under framförallt 40- 50-, och 60-talen. Han var även Unicef-ambassadör i många år, åkte runt och ville alla barn väl. När han inte gjorde det sa han:
"enbart pengar gör ingen lycklig. Man måste också ha aktier, guld och fastigheter."

Det hade han. Jag tror inte han var speciellt lycklig ändå.
Jag hälsade på i hans hus en gång, satt i hans regissörsstol i det fantastiska köket med glänsande nyinköpta wokpannor i alla olika storlekar. Han älskade att laga mat och hade byggt ett eget kinesiskt kök i huset, i anslutning till det vanliga köket. Där höll han hov och wokade han ihop alla möjliga rätter innehållande ankfötter och annat till sina gäster. När han wokat färdigt och gästerna gått hem drog han sig tillbaka till sin del av det stora huset i Beverly Hills och hans fru till sin del. Är det slumpen att han som var så älskad av så många egentligen var så ensam.

Det är inte roligt att ha tråkigt. Det är tråkigt att inte ha kul. C'est la vie. Synkroniserat eller slumpartat?

tisdag 4 augusti 2009

felskrivning - hehe

Letar ständigt lägenhet. Tror det är ett arv efter min något rotlösa mor. Trots att hon bott 15 år i samma lägenhet ögnar hon med ett aldrig sinande intresse ständigt genom DN:s alla annonser, internetlös som hon är. Ögnar är förresten en lögn, hon läser noga rad för rad, jämför objektens lägen, storlek, huruvida det finns balkong m.m. Sedan börjar hon fundera på om grannarna kanske är av den störiga sorten som smäller i dörrar och hissdörrar, röker inne eller på balkongen, spelar hög musik m.m.

I mitt liv går det knappast en dag utan att jag går in på följande sajter, i tur och ordning: Bostadsförmedlingen, Einar Mattsson, John Mattsson och slutligen Hemnet, puh. Tidsoptimisten i mig säger att det tar max fem-tio minuter, det tänker jag varje gång, och varje gång tar det minst en timme innan jag känner att jag har full koll på vilka lägenheter som är redo att hyras ut eller säljas, framförallt i närområdet men även längre bort.

I dag hamnade jag på plats fem i bostadskön till en femrummare på 111 kvm, 1 tr upp i Hagsätra. Jag har inga som helst planer på att flytta till Hagsätra och anmälde därför inte mitt intresse. Vad jag däremot har är ett sjukligt intresse för lägenhetsritningar, modeller i miniatyr av städer, kartor, tåg-, spår- och busstrafiknät samt Google Earth - kärlek vid första klicket. Sedan blev det bonus när jag läste om vilket fantastiskt serviceutbud som enligt bostadsförmedlingens information finns i Hagsätra, eller vad sägs om:

"
Hagsätra har fyra bra mattaffärer, varav två har öppet till kl 22 varje kväll."

Det är bara att hålla tummarna och hoppas att det är en äkta mattfetischist som får nycklarna till våningen.

I dag har jag också hunnit med att lösa korsord, städa bakom spisen, putsa köksskåp, göra rent kylskåpet, sola, plocka hallon, cykla, sova middag, gosa med katten, äta och tvätta alla fönster. Jag är mig olik i dag. Brukar vara nöjd om jag får äta, cykla, gosa med katten och sova.

Livet är spännande, aldrig vet man vad som händer!

broms i örat

Så sitter jag här med mitt svullna öra... Vad hände tänker ni - och jag med!

Gjorde idag en liten road trip i riktning Knutby, ja Knutby, ni läste rätt! Sommarsverige visade sig från sin soligaste sida - som det alltid gör när man sitter inomhus eller i bilen.

Skulle besöka min gamla barndomsvän som jag inte sett på 35 år. Tog vägen förbi Roslagsstoppet, köpte lite kokosbollar och drog vidare norrut.
Givetvis körde jag lite fel men vad gör det mitt i all sommarprakt. Svängde av från den stora vägen in på en grusväg. Solen sken, bonden slog gräs, korna råmade och det dammade lite i kurvorna. Som det ska göra. Vevade ner rutorna för det känns ju mysigt när man är på landet.

Dofterna slog emot mig, allt grönt och skönt, asfaltsbefriat och sedan - alla jävla flygfän. Hela bilen full på en halv minut. Schasa, vifta, styra, telefonera, veva upp rutan och svära är några av de saker jag hann med under tiden.

Framme. Dags för kaffe. Inne eller ute i trädgården? Ja, vi ska väl sitta ute nu när det är en fin dag, lite blåsigt men, det är ju bara skönt, och snart är det höst, och .... ja ni kan resten! Resultatet av denna visit blev, förutom trevlig samvaro och mycket "catching up" följande:

Av totalt två timmar gick 5 minuter gick åt till att dricka kaffe och resterande en timme och 45 minuter till att vifta och slå i luften, på benen, armarna och resten av kroppen för att freda sig mot alla jävla flugor och bromsar mm.

Nu sitter jag här, äntligen tillbaka i staden och räknar myggbett och andra konstiga röda svullnader. Var väl uppe i ett tiotal när högerhanden tog eget kommando och rörde sig mot höger öra. Det kändes inte ok. Det var varmt och något fuktigt sipprade ur överdelen. Till badrummet för en närmare öronkoll. Förstoringsspegeln väjde inte för sanningen, örat var både rött och svullet och något klibbigt fastnade på fingret.

Har nu konsulterat både mig själv, Netdoktor och Google. Tillsammans har vi listat ut att jag fått ett bromsbett. Förloppet stämmer till punkt och pricka. Jag har ordinerats ett glas vin, två gamla Seinfeldrepriser och tre dagars vila.

Är jag återställd gör jag kanske ett inlägg redan i morgon, håll tummarna!